nov
10
Att ta risker…
november 10, 2014 | Kommentarer inaktiverade för Att ta risker…
Ja, visst är det så. Visst vet jag om att jag tar risker i och med att jag går ut med min bakgrund – min historia. Delvis av den anledningen att mitt liv hittills gått ut på att dölja vad som sker – för att rädda mig och andra. Nu kastar jag ut sanningen och det är skrämmande, väldigt overkligt i känslan. Men jag vet att det är det enda rätta, för mig. Jag måste veta att jag gör allt jag kan, som liten enskild människa.
Samtidigt ökar det riskerna för att jag själv ska råka illa ut. Det vet jag också om. Men säkerhetstänk har jag vant mig ganska bra vid, sedan förövaren kom ut ur fängelset för några år sedan. Och det är många som inte vill att sanningen skall fram. Det är många som skulle gå över lik för att tysta ner vad som verkligen hände – och det faktum att jag vädjade så många gånger om hjälp, hjälp som jag fullständigt nekades.
Detta är mitt sätt att försöka göra en skillnad för de som är nertystade idag. Detta är min ”start” på det jag vill och behöver ägna mitt liv åt – att hjälpa och finnas för andra som varit där jag varit. Och det handlar ingenting om någon form av ”duktighet”, det är även för min egen skull jag känner att jag måste bidra. Om jag hjälper så blir också mitt liv bättre, punkt slut.
Och jag har ideér och planer, jag har sådan tro på den organisation som en dag skall startas upp. Den jag tänkt på i så många år, efter boken kommit ut. Då – då ska jag göra allt för att få den flytande som en livboja för de som likt jag själv hade behövt den. Jag önska jag hade haft den! Och jag har vänner vid min sida, kompetenta människor som jag vet kommer engagera sig. Vilket känns otroligt – helt fantastiskt.
Det finns så mycket att göra, förändra och förbättra. Jag vill så mycket att jag länge haft svårt att veta i vilken tråd jag först skall dra i. Men nu vet jag lite mer i alla fall.
Idag får jag hem tidningen med reportaget i. Imorgon finns det i er närmsta butik. Det är mål nr 1. Mål nr 1 är då uppfyllt och samtidigt skrämmande, känslomässigt gigantiskt men utan tvekan det rätta. Sedan väntar lite mer av den typen av ”engagemang”, sedan är det boken – att färdigställa min bok.
Dit räcker det att jag skriver ut än så länge, ni som följer får ju konstant uppdatering i alla fall. Ett inlägg om gårdagens starkaste Flashback kommer senare men nu tjuter mobiltelefonen, det är alarmet. Det betyder att jag ska sitta nersjunken i mina studieböcker nu och några timmar framåt.
Så All kärlek till Er & jag hoppas ni finns med mig i tanken inte minst imorgon!
//Malin Lundgren