okt
5
”Det är ändå vägen jag valt…
oktober 5, 2014 | Kommentarer inaktiverade för ”Det är ändå vägen jag valt…
– i förtröstan lång bortom orden, som har visat en liten bit av den himmel jag aldrig nåt”
I min föreläsning så sjunger jag ”Gabriellas sång” ur filmen ”Så som i himmelen”, i mitten av föreläsningen. I samband med att jag berättar om rättegångarna. Jag berättar om hur jag på nätterna innan dagarna i rättssalen såg på scenen med Helen Sjöholm, filmens Gabriella. Hur hon tar steget och ställer sig och sjunger sin låt, inför hela byns befolkning, varav många vet att hon blir svårt misshandlad av sin man men inte gör något för att ingripa – hjälpa henne.
Jag fokuserade på att några timmar senare skulle jag kliva in och berätta sanningen om det som hänt, precis som Gabriella.
En av dessa nätter så sa jag följande;
– Om jag någonsin får en dotter, en mörkhårig liten tjej i så fall ska hon heta Gabriella. För allt mod och den styrkan denna Gabriella i filmens värld ger mig. I så fall är det min Gabriella, min starka fina.
Inte trodde jag då att jag 3år senare skulle föda fram en välskapt liten flicka, med långt mörkt hår på drygt 2,5kg. Jag tror inte på slumpen, jag fick henne som en räddande ängel. Allt hopp hon gett och ger, all styrka hon manar fram – det är fantastiskt. Jag har min älskade Gabriella med mig på min berg och dalbana till väg – och snacka om att hon gett och ger mig livsglädje. Och genom hennes livslust, nyfikenhet och trygghet hittar jag också delar av mig själv, små pusselbitar faller ibland fram i ljuset som jag aldrig tror jag hade kunnat finna utan henne. Så upplever jag barnets glädje och nyfikenhet ihop med henne. Hur skall jag någonsin kunna förklara för henne hur hon räddat ordagrant mitt liv, och hur mycket hon föralltid betyder? I slutet av min föreläsning, det sista som sker så sjunger jag till henne. En låt som blivit hennes, helt och fullt. Här är en liten bit ur texten.
”In my daughters eyes, everyone is equal. Darkness turns to light and the world is at peace. This miracle God gave to me, gives me strength when I am weak, I find reason to Believe in my daughters eyes.”
Så sant, så sant.
Jag ska lägga upp mer bilder idag, kanske även något urklipp ur föreläsningen. Så får ni lite mer att kika på.
Resan igår blev väldigt tuff, väldigt jobbig. Men det gick! Och glädjen över att idag ha hemma min älskade Graze är enorm! Hon har legat tätt intill mig och verkligen vakat över mig i natt. Som jag skrivit innan, djuren är helande – och en obeskrivlig tröst.
Kanske blir det en uppdatering senare idag, det beror på hur mycket flashbacks dagen kommer inbringa & framförallt om energin till att skriva om dem finns.
Trevlig helg på Er alla!
//Medsystern Malin Lundgren
”